Flerfrontskriget

"Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna." (Matt 5:13)

I går blev först Rysslands ambassadör i Turkiet mördad, sedan sköt någon vid ett islamiskt center i Zürich, ett center som är populärt bland somalier enligt brittiska Daily Mail. Sedan: terrorattentatet vid julmarknaden i Berlin. En fruktansvärd dag.

Han som sköt den ryske ambassadören ropade "Allahu akbar", och saker om att minnas Aleppo. Det hindrade förstås inte Sveriges Television från att spekulera i att det kan ju handla om högerextremism. På ren svenska: trams! Den enda rimliga teorin här är att den ryske ambassadören mördades på grund av Rysslands inblandning i Syrien, mot Islamiska staten. Låt oss be för den mördade ambassadör Karlovs familj och vänner. Låt oss också be för attentatsmannen, att han vänder om och tar emot Jesus som frälsare.

När det gäller Zürich, så verkar det svårt att få fram vem som har gjort det. Om det var en rasist, eller om det var någon från en rivaliserande islam riktning - kom ihåg att sunni- och shiaislam fördömer varandra som "otrogna". Jag kan inte spekulera i saken här. Låt oss be för offrens familjer och vänner, och för väckelse i Zürich, i Schweiz, och i Somalia.

Berlin - det borde väl vara uppenbart? Lastbilsattack mot julhandlande tyskar. Det låter inte som någonting en tysk nazist skulle få för sig, med mindre han hoppades på att "muslimerna" skulle få skulden. Det finns förstås en minimal möjlighet för detta. Men den är så liten att när Sveriges Television gör en stor poäng av detta, så är det trams. Det ser ut - och jag säger ser ut - som en islamsk handling mot julhandlande "kristna" människor. Och jag säger islamsk, inte islamistisk, då separationen mellan islam och islamism är felaktig. Islam är en politisk religion. Muhammed var både andlig och världslig ledare, och enligt islam var han den perfekta människan, som inte får kritiseras.

Här hamnar jag så ofta i ett flerfrontskrig. Jag är kristen, jag följer Jesus, så gott jag förmår, och Jesus älskar alla människor, inklusive muslimer. Vi skall under inga omständigheter börja hata muslimer. Vi skall inte låta hat och bitterhet förgifta oss.

Men vi skall inte vara naiva heller. Frälsaren sade: "Jag skickar er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor." (Matt 10:16) Vad säger Jesus till oss här? Så vitt jag förstår saken, säger han att vi skall vara vänliga (oskyldiga som duvor), men också realistiska (kloka som ormar). Vi skall inte vara dumsnälla. Vi skall inte relativisera bort vad islam faktiskt leder till, lika lite som de kristna i Tyskland (eller Norge) under andra världskriget skulle relativisera bort vad nationalsocialismen ledde till. Läs gärna om det tyska och norska kyrkliga motståndet mot nationalsocialiasmen.

Vad skall vi kristna göra? Jag önskar att jag hade ett enkelt svar på detta. Det finns några saker vi kan göra, trots att det är svårt. Vi skall älska muslimerna som våra nästa. Muslimen är min nästa, och jag skall älska honom/henne. Vi skall förkasta islam som en falsk lära, varna mot den, och framförallt skall vi inbjuda både sekulära, avkristnade västerlänningar, och muslimer (och alla andra) till att ta emot Jesus Kristus som frälsare.

När kristna ledare relativiserar islam, och tycker att islamkritik är rasism, eller "islamofobi" (ett ord uppfunnet för att tysta islamkritiker), då sviker de sin uppgift. Vi är inte kallade att hylla islam.

Vi måste också tala om för sekulära västerlänningar, när de betvivlar att muslimer kan bli kristna, och låter påskina att allt bara är lögner och bedrägeri för att få uppehållstillstånd i t. ex. Sverige eller Norge, att även om någon enstaka kanske försöker spela kristen för att få uppehållstillstånd, så är inte detta huvudregeln. Om det är någonting en muslim inte får göra, så är det att jämställa någon med Gud - exempelvis som vi kristna säger att Jesus är Guds Son, och Gud i mänsklig gestalt.

Vi skall varna för islam. Vi skall älska muslimerna. Och vi skall be för deras frälsning, och för allas frälsning, i Jesu namn.

Tvillingabort fortfarande tillåtet i Norge

Organisationen Menneskeverd rapporterar att det norska Stortinget fortsätter att säga ja till tvillingaborter, det vill säga att det skall vara tillåtet att abortera ett foster i ett tvillingpar. Det är sorgligt. Det här är ett symptom på ett sjukt samhälle, när samhället avkristnas så får vi fostermord. Innan Skandinavien kristnades, så satte föräldrar ut oönskade barn i skogen till rovdjuren. Då Norge fick kristenretten, så förbjöds detta.

Två hundra år av liberal kristendom och så småningom avkristning, och nu är vi där igen. Oönskade barn mördas. Det sägs ju att orkeslösa åldringar kastades ut för ättestupan. Den är inte heller långt borta: ni har väl hört talas om så kallad dödshjälp?

Vi går mot mörka tider, och Jesus Kristus, som i går, i dag och till evig tid är densamme, är vårt enda hopp. Be för väckelse i Jesu namn. Det är den enda verkliga lösningen.

Våra syskon mördas

Islamiska staten har tagit på sig bombdådet i Kairo, där de gick till attack mot en kristen, koptisk kyrka. Tyvärr är jag inte förvånad. Att kristna mördas borde inte förvåna. Det uppfyller Jesu egna ord: "Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er." (Joh 15:18-19)

Detta är det verkliga skälet till att kristna hånas, trackaseras, förföljs och mördas i världen. I varierande grad i olika länder. Vi som bor i länder där vi kan bekänna tron på Jesus Kristus som frälsare bör tacka Gud för detta - att vi ännu utan fruktan för våra liv kan göra detta. Vi kan berätta de glada nyheterna om Jesus Kristus utan rädsla. Och därför måste vi också göra det. Vi måste berätta att det finns många vägar till Jesus, men bara en väg till Himlen, och den går via Jesus Kristus, han som är vägen, sanningen och livet.

Vi måste också berätta om vad som händer med de kristna i t. ex. muslimska och socialistiska länder. För om inte vi gör det, vem skall då göra det? Det är våra systrar och bröder, våra syskon i Kristus, som mördas. När en lem har ont, så har hela kroppen ont. Och det skall i högsta grad gälla Kristi kropp. Därför upprör det mig när västerländska kyrkor tiger eller talar väldigt tyst om detta. Det är dock bara ett än starkare skäl för oss enskilda kristna att uppmärksamma detta! Antingen på eget intiativ (som jag gör här), eller tillsammans i olika organisationer. I Norge finns ju organisationen Åpne Dører, som arbetar med detta. Norges invandrings- och integreringsminister Sylvi Listhaug har, tillsammans med høyre-politikern Fabian Stang, uppmanat människor att stödja Åpne Dører. Tack Gud för Sylvi Listhaug och Fabian Stang. Be för och med de förföljda kristna, be för väckelse i Egypten, och be också för väckelse här i Västerlandet. Be för vår värld. I Jesu namn.

I media: Svenska Dagen Norska Dagen

Tack Gud för Sebastian Stakset

Sebastian Stakset, tidigare känd som Sebbe Staxx, blev kristen ganska nyligen, jag har för mig att det var för ungefär ett år sedan. Jag nämnde det i en bloggpost för en månad sedan.

Sebastian Stakset har brutit med sitt gamla band, eftersom han inte längre har det hat som behövdes för att medverka i bandet, och i en intervju i SVT berättar han om hur Jesus har befriat honom från de masker han burit på, från missbruk av olika droger, och från många andra saker.

För detta tackar jag Gud. En del är säkert skeptiska till Sebastian Staksets konversion till kristen tro - men det är inte jag. Han har ingenting att vinna på att bli kristen, om man ser till den värld som han hörde till innan. Men ändå har han tagit emot Jesus som frälsare. För det största av allt i det här livet, är beslutet om att följa Jesus.

Han har nu kommit med en singel, som heter "Förlåt". Den handlar om att han ber om förlåtelse till de som han tidigare har skadat. Som han själv säger i intervjun, så blir han glad om han blir förlåten, och om han inte blir det, så respekterar han det också.

Adventstid

I går var det andra advent. Herren Jesus Kristus kommer snart. Vi firar Hans födelse. Jag firade andra advent genom att delta i ett möte med någonting som heter "Indre sjømannsmisjon", och hörde på en predikan av förkunnaren Terje Treidene. Han talade om Matteus 25:1-13, om de tio unga flickorna som väntade på brudgummen, och om att ha olja i våra facklor och vad det egentligen betyder.

För den som undrar lyder verserna så här i den senaste svenska översättningen: "Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: "Brudgummen är här, kom ut och möt honom!" Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. De oförståndiga sade till de kloka: "Ge oss av er olja, våra facklor slocknar." De kloka svarade: "Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja. Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: "Herre, herre, öppna för oss!" Men han svarade: "Sannerligen, jag känner er inte." Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne." (Matt 25:1-13)

Dessa verser handlar förstås om Jesu återkomst, och om den sanna kyrkan som Jesu brud. Men vad är denna olja, som Jesus talar om i denna liknelse? Enligt Terje Treidenes predikan i går handlar sömnen om hur våra kyrkor, inte bara statskyrkor och tidigare statskyrkor som Svenska kyrkan och Den norske kirke, utan också många andra samfund, fallit i sömn, och glömt att Jesus faktiskt skall komma åter. Oljan handlar om tron. Tron på frälsningen i ett enda namn, namnet Jesus, och vetskapen att vi inte kan göra någonting för vår egen frälsning, han sade att till och med när vi själva inte törs tro att vi har tillräckligt med olja, utan desperat kastar oss på Guds nåd och tron på Jesus som frälsare - då har vi den oljan som behövs. Så förstod i alla fall jag hans predikan. Men om vi glömmer detta - om vi glömmer Jesu återkomst, om vi glömmer att vi måste tro på nåden genom Jesu gärning på korset, då har vi inte längre denna olja. Det är en tolkning som jag har lätt för att sluta mig till. Jag kan bara hoppas och tro på Jesus och Jesu gärning, för mina egna gärningar kan aldrig frälsa mig.

Så för oss kristna har Jesus redan kommit. Vi firar adventstid för att minnas att Jesus skulle komma, och vi firar jul till minne av Jesu födelse (minns att jul på engelska heter christmas - vilket i sin tur betyder kristmässa), och det alldeles oavsett om Jesus föddes på juldagen eller inte. Om detta kan vi tvista, men att Jesus föddes. och att Hans födelse bör minnas och firas, om det borde alla kristna vara eniga.

Jag glädjer mig att få fira Jesu födelse. I år skall jag fira med min kära flickvän och hennes barn och övriga familj. Det är jag glad för, och jag tackar Gud för allt Han gör i mitt och våra liv.

Be gärna för väckelse i Norge, Sverige, Danmark, Finland, på Island och i Estland. Be för väckelse bland sekulära nordbor, och för muslimer och andra invandrare. Be om att vi får kristna och samfund som blir ljus och salt. Som lyser upp i mörkret.